Om mig


Namnet är Ann Danell, och jag är ett majbarn född i mitten av det optimistiska och ganska okomplicerade 50- talet. Jag är född och uppvuxen i det för mig idylliska Målilla. Numera bor jag i en annan idyll som heter Timmernabben.
 
Bakom mig har jag ett långt förflutet som undersköterska och livsbetraktare. Jag har en tid även jobbat som diakonassistent i Svenska Kyrkan, vilket var en rolig och lärorik tid.
Jag är gift med Jan, jag har tre barn och ett barnbarn, och jag är obotligt förtjust i djur, och då särskilt i hundar.
När jag inte skriver så läser jag det mesta jag kommer över, och jag tycker om musik, men lyssnar helst på det som ger mig en upplevelse. 

torsdag 25 juni 2015

VARIFRÅN KOMMER MÄNNENS NÄSTAN MILITANTA GRÄSKLIPPNINGSIVER EGENTLIGEN IFRÅN...?

Dom är många nu, männen i gräsklippningsarme'n.... och jag kan inte annat än imponeras av deras glöd där dom drar fram med diverse gräsbekämpningsmaskiner inte sällan som dom skulle stoppa fienden vid nationsgränsen...
Det är nåt speciellt med män och trädgårdsgräs! För jag vågar faktiskt påstå, med reservation för avsaknad av vetenskapliga belägg, att det fortfarande, och mest, är den manliga delen av Sveriges population som står för gräsklippningen i familjen. För än så länge lyser vi kvinnor oftast med vår frånvaro bakom gräsklipparna, vilket  egentligen är lite intressant i dessa "kvinnor- kan -tider". 

Undrar hur många av oss "tjejer" som lite mer genuskorrekt vore intresserade av att kandidera till ett sysslobyte med maken, typ: " Kan vi byta i dag, torkar du köksluckorna och städar badrummet, så klipper jag gräset? Ska jag kolla motorn på klipparen först?"

Det är, trots alla jämställdhetsintentioner, fortfarande nåt väldigt märkligt med vissa fördelningar av hemmasysslor mellan män och kvinnor, för en del av dom har en benägenhet att stanna kvar i  de mer ordentligt inpinkade reviren hos respektive kön... Och är det möjligen så att det anses mer okvinnligt att svettas med gräsklippning, än att träna sig rejält svettig på gymmet, och är det i så fall skillnad på "svett och svett"?  Den differensen skulle jag i så fall vara intresserad av... Är möjligen den mindre kraftansträngningen av att städa köket, för en del män fortfarande "fruntimmersgöra", i motsats till att gå en hård match med gräsklipparen? Det där är  frågor som låter sig ställas, tycker jag.

Det är nåt militant över den där ofta precisa, stenhårt, regelbundna bekämpningen av vart enda litet stackars grässtrå som har hunnit växa nån ynka centimeter sen sist, vilket oftast är "nyss"...
Och jag undrar om inte robotklipparen kan ställa till det lite för en del män som själv vill styra skutan med sin manskraft. Blir kanske den lille roboten en "hit" för dom verkligt mogna killarna, dom som inte tror att de tappar snoppen om dom delegerar jobbet till nån annan...? Men jag har respekt för den här lidelsen hos män, för den måste betyda nåt mer djupgående och vad jag tror vara närbesläktat med många killars grillförtjusning. Det är som om det bara måste vara en redig karl med en starköl i näven under hela grillförfarandet, annars kanske hela grillmenyn går i kvav...

Så tänker jag förresten att det kan inte vara lätt att vara gräs och vara så förföljd...
Och det lugnar mig en smula att det nu kan bli tal om både värnplikt och repövningar igen... för då får kanske många män med gräskontroll och mord i blick ytterligare ett tillfälle att göra sig av med lite kamplust och manlig kraft...så att en och annan gräsmatta kan få bli lite fri och trotsig och växa fritt ett tag.
Och vad vet jag - egentligen, kanske sitter föreställningen om hur en riktig karl ska vara och bete sig, djupare än man kan tro. Och är vi kvinnor, trots vår längtan efter jämställdhet, i grund och botten lite rädda för att vi ska kasta ut barnet med badvattnet när det gäller våra män...? Och hur vill vi egentligen att en man ska vara...? Det undrar jag faktiskt ibland...