Om mig


Namnet är Ann Danell, och jag är ett majbarn född i mitten av det optimistiska och ganska okomplicerade 50- talet. Jag är född och uppvuxen i det för mig idylliska Målilla. Numera bor jag i en annan idyll som heter Timmernabben.
 
Bakom mig har jag ett långt förflutet som undersköterska och livsbetraktare. Jag har en tid även jobbat som diakonassistent i Svenska Kyrkan, vilket var en rolig och lärorik tid.
Jag är gift med Jan, jag har tre barn och ett barnbarn, och jag är obotligt förtjust i djur, och då särskilt i hundar.
När jag inte skriver så läser jag det mesta jag kommer över, och jag tycker om musik, men lyssnar helst på det som ger mig en upplevelse. 

fredag 5 juni 2015

I DAG TÄNKER JAG UTAN DET MINSTA DÅLIGT SAMVETE FIRA SVERIGES NATIONALDAG OCH VARA STOLT ÖVER VÅRT LAND...!

I dag firar vi Sveriges nationaldag och jag tänker kollektiv glädje, jordgubbstårta, gamla skolminnen från då flaggan blåste i försommar-skyn, och  på en speciell högtidskänsla som sitter i kroppen sen förr. Och så snuddar jag vid det, att ord, begrepp och deras definitioner inte sällan förändras över tid genom vår historia.Vi människor har förmodligen alltid haft ett behov att samlas och enas kring en kollektiv känsla, en tillhörighet, och betydelsen av det ska man inte underskatta eller förringa tror jag, den ska man ha respekt för.

Begreppet nationalism var en gång något positivt och det stod för ett lands, eller en nations, frihet, samlade kraft och styrka och dess människor, såväl infödda som invandrade. Jag har svårt att se något fel med det, och framförallt, kan jag omöjligt se den automatiska kopplingen mellan stoltheten över sitt land och sin kultur, och främlingsfientlighet och rasism, som en del gör. Det här vill jag ha sagt eftersom det så sorgligt och dumt att det för en del  människor tycks ha blivit något av ett moralbrott att tycka om sitt land eller att med stolthet hissa den svenska flaggan.

Och jag KAN inte se att vi genom att nedmontera och förminska tillhörigheten i vårt land, vår nationella identitet, våra traditioner och vår historia, och genom att förminska oss själva, skulle kunna bidra till mindre rasism eller utanförskap i världen. Det är ju genom att respektera VARANDRAS kulturella identitet, också vår egen, och genom att ge varje folkslag  rätten till sin nationella själ och sina symboler och traditioner, som vi kan nå fred och förståelse i varandra. Inte genom att sudda ut sitt eget lands historiska traditioner till förmån bara för andras... Och det är med det här som med sunda kärleken till sig själv: Man KAN älska sig själv och samtidigt älska andra, naturligtvis är det så...


Jag är stolt över mitt land, bland annat för att vi tar emot och ger hjälp till många människor som fördrivs från sina hemländer på grund av fattigdom och elände, förtryck och politisk och social misär. Och jag avskyr alla former av rasism och främlingsfientlighet! Jag är ledsen för att vi rimligen inte kan ta hand om alla de stackars människor som behöver en trygg tillflyktsort, och det gör ont att tänka på de ensamkommande barn som avvisas och hänvisas till ännu mer osäkerhet och otrygghet. Jag köper långt ifrån alla politiska beslut och hoppas att vår nation ska fortsätta sträva efter att behålla mänskliga humana synsätt på lidande och nöd så väl i vårt eget land som hos andra folk och länder.

För vi är alla världsmedborgare och hör ihop i ett större globalt sammanhang. Men vi har också de flesta av oss en grundtillhörighet i det land vi fötts och vuxit upp i, och den identiteten tycker jag att alla ska ha den oinskränkta rätten att  få känna och kunna glädjas över utan varje antydan till att det skulle vara rasism...! Och med all respekt för den krönikör som nyligen skrev att vi "borde lägga ner nationaldagen så länge vi avvisar flyktingar och ensamkommande barn", men jag anser inte att den tragiken motiverar att vi bortser från allt det positiva och goda som ändå har gjorts och fortfarande görs i vårt land för olika utsatta människors och gruppers bästa, eller från vår kultur eller vår historia.

 Att protestera mot rasism och utanförskap handlar för mig inte om att ta ställning för eller emot ett nationaldagsfirande eller om att utan moralpanik kunna hissa sin flagga med stolthet. Utan om att varje dag göra medmänsklighet till praktisk handling och om att hjälpa, var vänlig och medkännande i mötet medmänniskor och inte gör skillnad på någon, oavsett vilket land eller kultur de än kommer ifrån. Det handlar helt enkelt om att vara konsekvent i sitt fredsarbete men ,INTE om att sudda ut sig själv eller sin nationella identitet!

Och eftersom jag önskar alla människor att få känna hemhörighet och stolthet över sina rötter och sitt land och sin flagga, så tillmäter jag mig den självklara rätten att få göra detsamma. Allt annat vore rasism - åt båda håll...!

Historiska politiska varbölder som  t.ex Tysklands nazistvälde och de Spanska och Portugisiska diktaturer som tog makten på 1930- 40-talen, skapade en otäck nationalism som resulterade i hemska krig, ondska och svårt diskriminerande synsätt. Mot allt sånt ska vi alla hålla vakt och ALDRIG låta egoism, politisk / ideologisk elitism eller rasism få vare sig makt eller inflytande över synen på folk och länder eller över politiken.

Men att vara stolt över sitt land och sin kultur, och att känna vördnad och tacksamhet för vad föregående generationer byggt upp, strävat och arbetat för, är något annat och jag tycker det är en mänsklig rättighet att få känna det. Och det här är för varje vettig människa fullt förenligt med en solidarisk och inkluderande, generös syn på andra länders folk och deras hjälpbehov, och jag är säker på att de flesta av dem känner detsamma för sina förfäder.

Så i dag tänker jag hissa vår fina svenska flagga och glädja mig över att jag hade förmånen att få födas här och få det så det bra till skillnad från så många andra, jag är tacksam för det! Och jag önskar att alla andra som vill och önskar, och för dem för vilka det ännu är möjligt, också ska få känna stolthet och glädje över sina länder och sitt ursprung. Och jag blir rörd över de invandrare och flyktingar som bor i vårt land och som känner sig hemma här, som trivs och visar sin  glädje och tacksamhet över att få bo i Sverige. De är alla välkomna att vara en del av vårt samhälle och att fira nationaldagen med oss om de vill det. Och för deras del ska det givetvis vara lika öppet att få fira sina nationaldagar.

Och jag hoppas att jag ALDRIG upphör att reagera mot rasism och förtryck, eller över krigen och eländet i världen, eller mot dumheten och enögdheten var det än förekommer!