Om mig


Namnet är Ann Danell, och jag är ett majbarn född i mitten av det optimistiska och ganska okomplicerade 50- talet. Jag är född och uppvuxen i det för mig idylliska Målilla. Numera bor jag i en annan idyll som heter Timmernabben.
 
Bakom mig har jag ett långt förflutet som undersköterska och livsbetraktare. Jag har en tid även jobbat som diakonassistent i Svenska Kyrkan, vilket var en rolig och lärorik tid.
Jag är gift med Jan, jag har tre barn och ett barnbarn, och jag är obotligt förtjust i djur, och då särskilt i hundar.
När jag inte skriver så läser jag det mesta jag kommer över, och jag tycker om musik, men lyssnar helst på det som ger mig en upplevelse. 

tisdag 28 juli 2015

DET ÄR OTÄCKT LÄTT ATT SUGA ÅT SIG FÖRDOMAR OCH DET GÄLLER ATT JOBBA HÅRT MED ATT INTE LÅTA DOM FASTNA OCH BLI "SANNINGAR"...!!

En del människor vågar ibland triumfera med att de är "absolut fördomsfria" på de flesta punkter. Själv bekänner jag mig inte till den kategorin och jag tror i allmänhet inte på sådana påståenden.  För jag vågar påstå att det nog inte finns en enda människa som inte har fördomar. För jag tror att det nog är ganska naturligt, att det ligger i den mänskliga naturen, att ha förutfattade meningar som ofta slutar i just - fördomar.

Det är nog svårt för de allra flesta av oss att närma oss något nytt, vare sig det handlar om människor, saker eller upplevelser, utan att i någon mening ha en uppfattning om hur den kommer att vara, eller hur det kommer att kännas. Kanske är det lite av ett skydd, ett värn, och ger möjligen en känsla av att ha någon form av kontroll, när det okända, ännu outforskade kommer i vår väg.
Och jag tycker faktiskt att det här är förståeligt och helt okey så länge inte fördomarna blir permanenta och skadar någon medvarelse.

Antagligen har våra erfarenheter och det genomlevda en större betydelse för hur våra fördomar ser ut, och för hur djupt de sitter och hur seglivade de blir, än vi själva kan förstå. Kanske kan vi lättare se just det sambandet hos varandra än hos själva...?

Men för vem som helst är det ändå otäckt lätt att suga åt sig fördomar och ibland bygga berg av negativa förhandsinställningar som stannar där, skymmer sikten och hindrar oss från att vara så där vidsynta som vi alltid borde vara. Och så handlar det ju också om miljöpåverkan och om vilka människor du lever och umgås med. Att vara med positiva, trygga personer som har för vana att se det bästa hos människor och företeelser smittar av sig, till skillnad från negativa fördomsbyggare som gärna drar med sig andra ner i fördomsträsket.

Men som sagt, vi bär nog alla på fördomar och det är i sig ingen riksolycka. För de flesta människor vill och kan se runt hörnet, skaffa sig kunskaper och tänka om.

Men det gäller att inte låta fördomarna fastna i oss och jobba hårt så att de inte förvandlas till "sanningar" och myter!