Om mig


Namnet är Ann Danell, och jag är ett majbarn född i mitten av det optimistiska och ganska okomplicerade 50- talet. Jag är född och uppvuxen i det för mig idylliska Målilla. Numera bor jag i en annan idyll som heter Timmernabben.
 
Bakom mig har jag ett långt förflutet som undersköterska och livsbetraktare. Jag har en tid även jobbat som diakonassistent i Svenska Kyrkan, vilket var en rolig och lärorik tid.
Jag är gift med Jan, jag har tre barn och ett barnbarn, och jag är obotligt förtjust i djur, och då särskilt i hundar.
När jag inte skriver så läser jag det mesta jag kommer över, och jag tycker om musik, men lyssnar helst på det som ger mig en upplevelse. 

fredag 29 januari 2016

DET ÄR ORDEN SOM OFTA TRÖSTAR MIG











   "MÅ VI ALLA MINNAS ATT FARA VARSAMT FRAM
   MED DE OLYCKLIGA,
   OCH VARLIGAST I DEN STUND DE ÄRO LYCKLIGA..."




Det här citatet ovan ur boken "Jonas och Helen" av Hjalmar Bergman (1926), sitter sen länge på väggen i vår hall. Jag tycker mycket om det för det säger i enda mening allt om betydelsen av varsamhet mellan oss människobarn och mellan alla levande varelser.

Ett enda ögonblick av lugn och sinnesro kan vara den bro som bär oss över svårigheters vassa egg. Så lätt att vi inte ser varandra, i denna magiska efterlängtade stund när orons vassa klor har släppt taget och när lugnet, om än bara kort och tillfälligt, blir till balsam för ett blödande hjärta. Så värdefullt att fara varligt fram och inte störa, inte förstöra...