Om mig


Namnet är Ann Danell, och jag är ett majbarn född i mitten av det optimistiska och ganska okomplicerade 50- talet. Jag är född och uppvuxen i det för mig idylliska Målilla. Numera bor jag i en annan idyll som heter Timmernabben.
 
Bakom mig har jag ett långt förflutet som undersköterska och livsbetraktare. Jag har en tid även jobbat som diakonassistent i Svenska Kyrkan, vilket var en rolig och lärorik tid.
Jag är gift med Jan, jag har tre barn och ett barnbarn, och jag är obotligt förtjust i djur, och då särskilt i hundar.
När jag inte skriver så läser jag det mesta jag kommer över, och jag tycker om musik, men lyssnar helst på det som ger mig en upplevelse. 

onsdag 30 september 2015

LÅT INTE UTSEENDEFIXERINGEN SABOTERA KVINNORS RÄTT ATT VARA HELA MÄNNISKOR!

I långt mer än ett sekel har modiga kvinnor världen över med väldigt olika förutsättningar och med mycket feministisk kraft, kämpat för kvinnans rätt att bli sedd och respekterad, inte bara för sin "kvinnliga fägring" eller för att med sitt yttre behaga mannen, utan för att också bli värderad och aktad för inre egenskaper och begåvningar - som hela människor helt enkelt!

Det här har varit /och är fortfarande ett behjärtansvärt och superviktigt arbete arbete, och för mig något som borde vara varje modern kvinnas absoluta ambition och en självaktning att naturligt tillmäta sig!
I dag ser jag en annons i tidningen där en ung snygg kvinna med hjälp av ett fördelaktigt närbildsfoto och en väldigt typisk pose, söker lägenhet. Det här och mycket annat liknande, tycker jag är kontraproduktivt för ett seriöst feministiskt arbete, och ett högst otidsenligt och ganska bakåtsträvande sätt att presentera sin kvinnlighet på! Naturligtvis behöver inte den ena egenskapen utesluta den andra, men sätt för all del inte alltid utseendet först, som det allra viktigaste och mest betydelsefulla, vill jag säga till dagens unga kvinnor!

Jag tycker faktiskt att den här närmast hysteriska utseendefixeringen är att förminska sig själv som kvinna och att faktiskt jobba mot de krafter som vill att kvinnor ska vara allt annat än söta och behagliga blunddockor som fastnat i könsschabloner. Och inte så sällan säger kvinnor att de självklart är feminister och fast de gärna talar om vad de är bra eller bäst på, så kommer ändå, nästan alltid utseendet och perfektionen i första rummet och det blir fel i det längre jämställdhetsperspektivet. Lysande undantag bland kvinnor finns lyckligtvis och de är jätteviktiga förebilder för unga flickor i dag.
Kvinnor, och män, får i min värld se ut precis som de vill och är skapade, men låt oss för allt i världen styra bort i från de gamla ledsamma könsstereotyperna - inte konservera dem!

Och jag frågar mig igen: Vad vill egentligen den moderna kvinnorna lägga i begreppet feminism, och hur vill de nå sina mål?