Om mig


Namnet är Ann Danell, och jag är ett majbarn född i mitten av det optimistiska och ganska okomplicerade 50- talet. Jag är född och uppvuxen i det för mig idylliska Målilla. Numera bor jag i en annan idyll som heter Timmernabben.
 
Bakom mig har jag ett långt förflutet som undersköterska och livsbetraktare. Jag har en tid även jobbat som diakonassistent i Svenska Kyrkan, vilket var en rolig och lärorik tid.
Jag är gift med Jan, jag har tre barn och ett barnbarn, och jag är obotligt förtjust i djur, och då särskilt i hundar.
När jag inte skriver så läser jag det mesta jag kommer över, och jag tycker om musik, men lyssnar helst på det som ger mig en upplevelse. 

torsdag 17 september 2015

INTE VAR VÄL DET SÅ HÄR VI VILLE HA DET MED KVINNOSAKEN: FRÅN KVINNOFÄLLA TILL "HINNER - ALLT IDEALET OCH STRESSJUKDOMAR...

Jag kan fantisera om hur det skulle vara om några av vår historias starka och modiga kvinnor, alla de som under sin samtid arbetade för kvinnors rätt och lika värde, om dessa beundransvärda pionjärer som banade väg för det relativt jämställda samhälle vi har i dag, skulle återuppstå och få titta in i vår tids kvinnors liv och livsvillkor.
Tänka sig om Fredrika Bremer, som bland annat drev fram beslutet om ogifta kvinnors rätt till att slippa förmynderi och bli myndiga 1858, skulle kunna kika över axeln på en av vår tids många unga kvinnor, där de står i kön på ICA med telefonen i örat, den fullspäckade agenda i handväskan och en stor "att- göra -lista" som väntar där hemma. Undrar vad Fredrika skulle säga till en av många ganska sönderstressade "hinner -allt - kvinnor...?

Eller hur skulle det bli om en nutida trött och sliten småbarnsmamma skulle få  möta fantastiska Frida Stéenhoff, radikal författare och kvinnokämpe som på sin tid så modigt vågade belysa och ifrågasätta sammanhangen "Penningen, kärleken och feminismen". Och jag bara älskar ett av hennes remarkabla citat om feminismen : " Dess moral är blott ett annat namn för ljus." Visst är det underbart!
Hur skulle det samtalet gestalta sig om det kom in på frågor som: Vad är egentligen feminism och vad vill vi uppnå med den? Det kunde nog bli ganska spännande när två kvinnor möts och låter sin samtids kvinnosaksideal få tala...

Det här skulle jag verkligen önska mig och som grädde på ett redan gott nog mos, skulle jag vilja toppa det hela med att låta en mer nutida humanistisk, och allround kvinnoförebild få ansluta till de här beundransvärda kvinnorna, genom att "från andra sidan" bjuda in Astrid Lindgren som ju tidigt var en ovanligt klok och orädd feminist.

Tänk om det här verkligen vore möjligt, att för oss nutidskvinnor tillsammans med gångna tiders kvinnosakskämpar, och för all del de män, som också jobbar / jobbade för jämställdhet mellan könen, att kunna mötas och slå våra kloka huvuden ihop och tillsammans inventera feminismens historiska arkiv. Plocka ihop det bästa från då och nu i en väl sammansatt mix, som verkligen kunde ge kvinnor goda förutsättningar till ett bra och gott liv på lika villkor med männen, och det utan meningslöst tjafs och krigföringar som ofta inte leder nånstans - egentligen.
Och så vore det så intressant att historiskt jämföra feminismens drömmar, idéer och intentioner med de som är den moderna kvinnorörelsens politiska käpphästar.

Jag är säker på att de gamla pionjärerna som brann för kvinnosaken skulle bli stort imponerade av de reformer som feminismen har åstadkommit för ett mer jämställt samhälle under de snart 170 år som gått sedan de själva lade grunden för det här arbetet.
Men jag tror också att de skulle bli lite bekymrade över att upptäcka det blev lite fel, nånstans,..
För inte var det väl meningen att vi på sikt skulle gå ur ett dilemma och in i ett nytt...?

Inte var det väl meningen att vi skulle gå från "kvinnofällan" till att bli slavar under rollen som  "hinner -allt - kvinnor" och bli sjuka av stress, press och förväntade krav på perfektion - i allt ?

Nej, det var naturligtvis aldrig meningen, för feminismens mål var väl ändå att lyfta fram, stärka och synliggöra kvinnor som de alldeles tillräckligt kapabla, kompetenta och bra människor vi redan är!
Inte att hela tiden försöka bli bättre och bättre och bäst, som om vi verkligen inte duger som vi är!

Att kvinnor kan, det har vi väl alltid vetat, och feminismen har sitt absoluta berättigande så länge kvinnor och män behandlas olika i samhället.
Men nu måste vi börja göra motstånd mot perfektionssamhället som faktiskt gör både kvinnor och män sjuka, och som också drabbar många barn, direkt och indirekt. Och jag tycker att det här här ett stort och allvarligt problem som vår tids feminism på allvar måste se och bekämpa!