Om mig


Namnet är Ann Danell, och jag är ett majbarn född i mitten av det optimistiska och ganska okomplicerade 50- talet. Jag är född och uppvuxen i det för mig idylliska Målilla. Numera bor jag i en annan idyll som heter Timmernabben.
 
Bakom mig har jag ett långt förflutet som undersköterska och livsbetraktare. Jag har en tid även jobbat som diakonassistent i Svenska Kyrkan, vilket var en rolig och lärorik tid.
Jag är gift med Jan, jag har tre barn och ett barnbarn, och jag är obotligt förtjust i djur, och då särskilt i hundar.
När jag inte skriver så läser jag det mesta jag kommer över, och jag tycker om musik, men lyssnar helst på det som ger mig en upplevelse. 

söndag 31 maj 2015

TACK TILL DIG MAMMA , FÖR ALLT DU VAR, FÖR DET DU EGENTLIGEN VILLE VARA, MEN INTE ORKADE, ELLER KUNDE VARA!

Kära lilla mamma där ovan regnbågen!


När du gått bort och vi röjde ur din lägenhet hittade jag en del gamla saker, och bland dem morsdagskort som  jag gjorde i skolan som barn och jag kunde riktigt känna, när jag såg det hur mina små ivriga små barnahänder ivrigt jobbade med det här, hur mycket jag ville göra dig glad, och det var så rörande att se hur du sparat dem i en liten låda. Och jag kände att det nog inget betyder händer att vi i den här världen dör och skiljs  från varandra, vi har ändå alla genomlevda dagar och all den upplevda tiden tillsammans,  kvar inom oss...! En svindlande känsla av att tiden inte finns, att den är en illusion... Och att vi alltid, vad som än händer är tillsammans, ( vilket många diktare siat om) fast på ett annat sätt, genom energier och genom kärlekens alla uttryck.

Jag vet inte alls om du kommer att kunna ta emot det jag nu vill säga dig mamma i dag på Mors dag, men jag hoppas och tror att det ska gå bra, utan både telefon eller post... för jag tror att det ändå är möjligt att ibland lyckas med det omöjliga... när det gäller det viktiga som vi  verkligen vill få sagt.

Tack till dig mamma, för din härliga drastiska humor, för din inlevelse med människor och djur och natur! Tack för din känslighet ( som jag ärvt..) och din beundransvärda förmåga att klara svårigheter! Du tog dig  tillsammans med mig, igenom ett helvete och klarade det med livet i behåll, men du fick sår för djupa för att kunna läkas. Du och dina anhöriga fick betala ett pris för det, men genom det känner jag att jag fick lära mig mycket om livet och människorna, och för den kunskapen är jag ändå tacksam!

Tack mamma för att du in i det allra sista, i din bräckliga svaga så sjuka kropp, som du misshandlade med din destruktiva självförbrännande livsstil, ändå och trots det i ditt oroliga hjärta härbärgerade så många omtankar och varm kärlek till din omvärld, det var storartat, och på många sätt var du storartad!

Tack mest av allt, för att du med ditt sätt att vara lärde mig att våga visa svaghet och sårbarhet!Och för att du med ditt exempel visade att det är mänskligt att göra fel och misslyckas, vara ledsen, arg och förtvivlad, men ändå inte tappa förmågan till kärlek och medkänslor till sina medvarelser.

Tack mamma för allt du var, för det du egentligen ville, men inte orkade eller kunde vara, och för att du genom ditt liv lärde mig att våga vara en hel människa!
Tills vi ses igen: min kärlek och kramar till dig!
Din dotter Ann