torsdag 7 maj 2015

Graden av medkänsla är så klart beroende av om kan relatera till den det gäller !

Så har då ännu en nyans av verklighetens nöd och faktiska elände tagit sig in också i vårt land och framför våra ögon - och vi kan inte längre blunda för den:  Den globala FATTIGDOMEN!
De rumänska tiggarna är tragiskt många och finns nu utanför våra affärer nästan över allt. Det är svårt, om man inte är helt känslomässigt avtrubbad, att inte beröras inför de här arma människornas nöd och livssituation.

De lever sedan urminnes tider i en konserverad underdogkultur med oerhörda brister på omvärldens respekt, och i avsaknad av grundläggande fri- och rättigheter, mat för dagen och tak över huvudet. Och den här kulturen krockar nu för en del oväntat tydligt med vår trygga svenska folkhemsvardag där nöd och fattigdom förvisso också existerar, men som i jämförelse med den fattigdom som de rumänska tiggarna och en hel del andra folkslag har att dagligen se i ögonen och försöka överleva, är en västanfläkt... för deras livsbetingelser är något helt annat och förmodligen bortom de flestas föreställningsförmåga!

Många av oss som de flesta ändå är relativt ekonomiskt trygga, har varje gång vi handlar vår mat i affären, nu ett ganska unikt tillfälle att i oss själva kunna utmana både människosyn och människovärde när vi ser de här tiggarna sitta där med sina små tummade pappersmuggar och söker vår blick...!
"Ska man ge pengar, ska man istället ge en brödbit, eller bara helt enkelt gå rakt förbi. För de får ju ändå inte behålla pengarna och vi har ju själva våra egna bekymmer?"

Många tycker det här är svårt, och de här argumenten har nog många av oss hört den senaste tiden. Ingen är för den skull vare sig ond eller god tycker jag, de här frågorna är bara kanske lite dåligt genomtänkta eller "genomkända" hos en del av oss. Och kanske är vi så väl väl inbäddade i den trygghet som vi oftast tar för given, att vi har svårt att se lidandet i ögonen. Och själv har jag långt ifrån ordentligt reflekterat över sånt som jag  verkligen borde tänka över, och det tillhör sannolikt de mänskliga bristerna att inte alltid orka göra det. Det är förståeligt helt enkelt. Men det tillhör också de mänskliga möjligheterna att kunna fortsätta fundera över just gott och ont, och etiska val och vägval i livet. Och den möjligheten tycker jag att man ska använda för att kanske faktiskt kunna bidra till en lite bättre värld.

Men det bakomliggande och orsaken till varför människor har det så här måste naturligtvis lösas på bästa sätt i deras hemländer för att de sedan ska få leva, bo och verka där i sin egen kultur och tillsammans med sina nära och kära, och inte behöva som nu, åka i från sina familjer. Men så länge jordens resurser och rikedomar fortsätter att felfördelas på det orättvisa sätt som det länge gjort, så är det nog tyvärr svårt att hitta bra och långsiktiga lösningar på de här stora globala problemen.

Jag har den senaste tiden tänkt att det skulle vara bra om en tidning med hjälp av en tolk kunde göra en bra intervju av några tiggare som kommit hit. Och jag blev så glad när jag i dagarna såg att det nu har hänt! Jag tycker det är viktigt att rumänerna får komma till tals för att vi ska få en större förståelse för situationen i deras hemländer, och för att de ska få göra sina röster hörda,att vi helt enkelt visar dem det intresset och den respekten för det kan stärka den kollektiva självkänslan hos dem som grupp. Vi  skulle förmodligen själva uppskatta detsamma om vi vore i samma situation.

Av naturen tror jag att vi alla, med få undantag, är skapade för att kunna känna kärlek och medkänsla för de varelser som står oss nära, och att den förmågan i allmänhet minskar ju längre vi kommer från dem som behöver vår medmänsklighet.  Och det är nog lättare att vara empatisk på riktigt om man kan känna igen sig i, eller kan relatera till någon annan. Och det är oftast i igenkännandet som vi på riktigt aktiverar vår medmänsklighet och på allvar kan gå från ord till handling ...! Men lyckligtvis finns det också storartade människor som utgör undantag i den här saken och historien kan visa flera såna exempel.

Därför är det så bra om vi kan se oss själva i tiggarna, och det blir lättare om vi får veta att de också är föräldrar som i sin fattigdom vill det bästa för sina barn och deras framtid, fast de saknar möjligheter. Att de, liksom andra som lever i marginalen av samhället, är människor på gott och ont precis som alla vi andra.

Och jag tänker att vi tjänar på att vara inkännande, förstående varelser, och att det är viktigt att fortsätta söka kunskap om det som ligger bakom världens fattigdom och nöd, och orsaker till människors problem, hur och var det än visar sig. Och kan vi det så kan vi lättare relatera till dem som behöver vår medkänsla och genom det kanske faktiskt bli bättre människor!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar