Det är rasande lätt att för vem som helst bli facebook -beroende... ! Och jag tror verkligen att man oberoende av förstånd kan trilla dit, och ner i den ganska vidriga egosmet som facebook mer och mer har blivit. För vare sig man är riktigt bra begåvad i den översta regionen eller mer lutar åt det cerebrala normalvärdet, eller inte är särskilt klurig alls, eller som jag en blandning av de två sistnämnda, så är facebook en ytterst lurig företeelse som kan få oss alla att fastna på bekräftelsekroken!
Och hade facebook varit en människa så hade " hen" haft mer än en räv bakom varje öra, det är jag hundra på! För har man oturen att haka i den där bedrägliga egokroken så kan det om det vill sig illa, bli så att man sitter, om inte fast, men vääääldigt hårt kvar där...! Och det värsta är att man i facebook -hetsen riskerar bli så fördummad att man faktiskt tror att man verkligen ska hänga där i nån annans grepp, att det är en helt OK plats att trivas på, att man är så intressant. Och då är det farligt lätt att man hänger där lite ohälsosamt ofta och bara slickar sig om munnen inför nästa larviga LIKE som man tror att man mår bättre av...men ack vad man lurar sig, för det här tenderar att bli nåt som mer och mer liknar en rent barnslig. ofta innehållslös lek som man nog kan bli både tankeavtrubbad och dum i huvudet av...!
För vad är, och kan en LIKE vara, annat än vad det allra mest är: En väldigt varierande grad av ytlig artighet, en mer eller mindre mekanisk rörelse när fingret trycker på GILLA- knappen, och en sekund av uppmärksam som far i väg ut i cyberrymden för att kanske landa som en tillfällig kick för nån annan...
Och vad är det då som får en vuxen människa i t.ex min ålder 60- plus, att tro att mitt liv och min högst vanliga, och ointressanta vardag på riktigt skulle vara en angelägenhet för nån annan än för familj och nära vänner? Eller är det så att kändisvärldens brokiga, ständigt skiftande dynamik smittar av sig på oss ? Och blir vi alla småkändisar och får stjärnstatus om är vi aktiva och trängs med varandra om uppmärksamhet och fokus i den pseudovärld som facebook och andra sociala scener har blivit?
Och så verkar vi många gånger vara väldigt rädda för att inte hänga med, för att hamna i bakvattnet, av allt det där som händer, tänks och uttrycks i den här låtsasvärlden som så hårt konkurrerar med den riktiga, där vi nog många av oss kanske borde vara mer än på facebook, faktiskt.
Men vår tid har ju så mycket att erbjuda och så väldigt mycket blir gjort, använt och ibland också missbrukat just för att det är möjligt... Och nu när vi alla möjligheten att varje dag, om vi vill och gillar läget, kunna offentliggöra vår ganska privata dagbok och faktiskt på flera sätt ha vår eget showroom, vår egen show, där vi faktiskt kan vara både programledare och huvudgäst, så gör vi väldigt många det... Den intressanta frågan tycker jag är hur vi påverkas som människor av det här?
Jag har haft mycket roligt på facebook men började känna att jag blev stressad och påverkad av den ytlighet som snabba återkopplingar kan ge. Men mest av allt ville jag inte bli LIKE -beroende för det tycker jag är snudd på förnedring och dessutom fel sätt att stärka sitt självförtroende på.
Nu har jag sen nån vecka lagt ner mitt facebook -konto och har redan märkt att jag fått mer tid över för annat, och att info -stressen lagt sig, och så har den riktiga världen där ute blivit mer intressant och rolig!
Och som sagt: NU är det fortsatt facebook -avgiftning, och "tack och hej leverpastej" som gäller också i fortsättningen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar