söndag 10 juli 2016

Kraften i positiva förväntningar, försoning och förlåtelse och att tro på det lilla fröet av godhet hos varje människa inför ett nytt år!

I dag den allra första spröda och nyvakna dagen av 2018 går mina tankar liksom många andras,  till  en innerlig önskan om en bättre, och "botad" värld och en ljusare och en mer fredlig framtid. Men det här ingen quick fix och vi måste alla verkligen, dra vårt strå till stacken i stort som smått! Jag tror på den obändiga kraften av genuint goda, positiva riktade välmenande tankar. En sån tanke är tveklöst -POSITIVA FÖRVÄNTNINGAR! På varandra och särskilt på dem som begår brott och gör fel, och som förmodligen ofta känner att de inget har att förlora och att ingen längre tror dem om gott eller som inte kan se en förändring växa fram i dem. Då tror jag på att liksom sudda ut de gamla" synderna", och i synnerhet om personen avtjänat sitt straff, för under kan ske och ett litet frö av "att någon förlåter och tror på mig..." kan skapas, gro och växa till ny person och nya tankar! För väldigt lite är ändå, av det som ses  som "kört" "utom räddning" eller "för sent", är egentligen det på allvar om man är beredd att se saken från ett annat, eller gärna fler håll!

Läste en tidningsartikel från mitten av juni om en fängelsevakt i Texas som genom samstämda ingripanden från anstaltens fångar räddades till livet när han fick en hjärtåkomma och medvetslös föll ihop på golvet.

En av interna såg tydligen direkt vad som hänt och satte genast i gång med skrik och höga ljud och såg till att medfångarna gjorde likadant. Trots att de flesta hade handbojor så gjorde de vad de kunde för att påkalla uppmärksamhet så att annan personal kunde se vad som hänt vakten och direkt ingripa.

Tack vare fångarnas gemensamma beundransvärda, godhjärtade insats som möjliggjorde en snabb medicinsk hjälp, så överlevde vakten och var lyckligtvis tillbaka i arbetet knappt en månad senare!
Den här händelsen berörde mig faktiskt till tårar, låt vara att jag är lättrörd, men det finns inte mycket som berör mig som när medkänsla och mänskliga omsorger dyker upp från någonstans där normen, den kollektiva uppfattningen inte förväntar sig det...!

Vilket stärker min uppfattning om att vi alla är individer och olika och definitivt inte stöpta i samma form! Och det goda och medmänskliga det kan man förstås hitta och sakna, i vem som helst, och NATURLIGTVIS också hos de som gjort illa och skadat andra. Även en brottsling, en inbiten sådan kan, de allra flesta, botas och ändra på sig själv och sina liv. För om en människa så bara har en liten, aldrig så liten springa som står öppen in till det hjärta som ofta hos brottslingar är fruset och avstängt från känslor och empati, så är det sällan "kört" när det gäller bot och bättring tror jag!

Alla brottslingar är inte ohjälpliga psykopater, även om det så ser ut. Ett hjärta och känslor kan förstås stängas av - frysas, men under rätt omständigheter vakna upp och fungera igen! Och tänk till vilken glädje för många nära och kära!

Jag tror på läkning, ren healing för många, men inte alla, av de här människorna som inte är rena psykopater. Och jag tror att hjälpen till läkning ligger i att kunna känna anknytning, på djupet och på riktigt till en annan människa. En förmåga som hos många återfallsförbrytare och våldsverkare nog är skadad och satt ur funktion. Så tror jag starkt på goda hoppfulla förväntningar hos människor omkring!

Det är lätt att förledas till schablontankar, och rent korkat att tro att det inte finns något gott i brottslingar, i dem som gör illa sina medmänniskor. Men det är lättare än man kan tro att tänka om och faktiskt förstå att så kan det naturligtvis inte vara!

Och från mitt hjärta önskar jag alla de här fångarna som räddade livet, iförda handbojor, på den som är satt att beröva dem själva friheten, allt gott, och bot och bättring i sina liv!
.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar