Om mig


Namnet är Ann Danell, och jag är ett majbarn född i mitten av det optimistiska och ganska okomplicerade 50- talet. Jag är född och uppvuxen i det för mig idylliska Målilla. Numera bor jag i en annan idyll som heter Timmernabben.
 
Bakom mig har jag ett långt förflutet som undersköterska och livsbetraktare. Jag har en tid även jobbat som diakonassistent i Svenska Kyrkan, vilket var en rolig och lärorik tid.
Jag är gift med Jan, jag har tre barn och ett barnbarn, och jag är obotligt förtjust i djur, och då särskilt i hundar.
När jag inte skriver så läser jag det mesta jag kommer över, och jag tycker om musik, men lyssnar helst på det som ger mig en upplevelse. 

fredag 14 augusti 2015

TACK OCH GODNATT TILL DIG , TILL DET, SOM ÄR MIN GUD I VÄRLDEN...

Hej Gud!

Ja, jag vet... jag blir aldrig färdig på kvällarna, jag är hopplös! Går här och pular med än det ena och än det andra, och det är väldigt lite verkstad för det mesta... Och så sitter jag här skriver och skriver, som det vore på beställning...och det är det ju verkligen inte. Men roligt är det, och jag säger TACK till dig för att jag fått gåvan att kunna glädja mig åt orden och språket och att kunna få en massa, men kanske inte alltid så vettiga tankar, ur mig. Någon mening är det nog ändå med det hela tror jag

Nu är jag snart färdig för sängen - äntligen, och jag vill förstås tacka dig för att jag har fått hänga med ännu en dag och ha det väldigt bra på så många sätt. Mina rastlösa ben har tagit mig på en jättehärlig skogspromenad i det fina vädret och det blev till och med en rejäl cykeltur fram emot kvällen. Jag har ätit en himla god middag med mycket vitlök, och jag har skålat i bubblande vin med maken.

Jag har skrattat mig nästan yr i knoppen i sällskap med mina barn, som är så bra på att muntra upp mig med sina kluriga skämt och underfundigheter. Och jag har förundrats över alla små knoppande ljuvliga rosor som vi har i vår trädgård och som lägger sina små doftande kinder mot vårt terrassräcke. Jag har pratat och gosat med vår kloka och roliga hund och igen, blivit tårögd över att få ha henne hos oss. Förresten du vet att jag gråter och snörvlar över det mesta, jag är en äkta lipsill, så är det bara, det är nog inget att göra åt, eller vad säger du...?

Jag har som jag brukar, ätit lite för mycket av den goa chokladen, tvivlat på mig själv en stund, och tänkt och grubblat, mer än jag varit huslig... men jag har  pysslat i trädgården och njutit av försommargrönskan och av din fantastiska skapelse!

Och Gud, jag vet att du nog gillar mig ändå,  mig och alla andra, fast vi minsann inte alltid är så perfekta, karaktärsfasta eller ordentliga. Och jag tror att du tycker det är helt ok att vara både tvivlande, osäker och ledsen, ibland över allt och ingenting. Det är väl mänskligt, eller hur Gud?
Och blir jag riktigt arg och lite besvärlig, mest för mig själv, så är jag ändå säker på att du ser med tålamod och överseende på mig där uppifrån, och det är mer än bra tycker jag.

Och jag känner tillit till att du fortsätter ge mig uppgifter som hjälper mig att utmana mina svagheter så jag kan bli starkare och lugnare, snällare och klokare, och tycka lite bättre om mig själv. Det tycker jag är helt ok.. ,
Gud, jag ser dig, kan inte se dig, som något annat än det som är KÄRLEKEN och som en alldeles självklar del av mig själv och allt annat som lever och andas. Den tanken är jag förresten väldigt förtjust i!
Och jag vägrar att se dig som den som straffar eller den som inte vill det bästa för mig och alla andra!


Men jag tänker fortsätta tala med dig, som jag gjort länge, och be dig försöka förklara all den ondska och allt det lidande som finns i den här världen. Du vet att jag haft mina tvivel och att jag ibland inte ser något hopp för världen. Men jag tänker inte ge upp, jag ska vara tålmodig och vänta på dina svar, när de än kommer. För jag anar att du har en plan med allt och att den antagligen är större än vad vi kan se och förstå. Och jag tänker att vi själva, på olika sätt, nog måste skapa världen på nytt - varje dag, vara hyggliga och goda och inte hålla på att skylla på dig. För du har ju faktiskt givit oss valmöjligheter och ditt mandat att jobba för det bästa och hålla allt dumt, elakt och orätt i från oss.

Godnatt Gud, nu tackar jag för dagen som varit, för att jag fått vara frisk, mätt, glad, älskad och högst levande!
Du vet att jag hör av mig snart igen, ha det så bra till dess! .