Utanför mitt fönster, är det äntligen lugn efter stormen. Och envisa, starka, glada snöflingor, stora nästan som femkronor, gör just denna dag till en härlig vinterdag. Lika oroligt och opålitligt som vädret är, framstår också, symboliskt nog, världen och vårt gemensamma samhälle i dag.
Ser på TV de historiskt unika manifestationer där en och en halv miljon människor i Paris i dag samlas, sluter upp och enas i protester mot terror, våld och hot mot frihet och fred, efter veckans hemska, våldsamma händelser. Många andra länder runt om i världen gör detsamma, och i fokus står efter attentaten i Paris naturligtvis yttrandefriheten, pennan och det fria ordet, dvs den oinskränkta rätten till granskning av makt och etablissemang. Det är berörande att se och bli påmind om att det så ofta är när vi människor utsätts för olyckor, kriser och trauman, som vi vänder oss till varandra, närmar oss varandra, går över gränser och enas. Särskilt tydligt blir det här förstås vid händelser mot kollektivet och när många människor utsätts för svårigheter och lidanden.
På Sergels torg, i ett kyligt Stockholm där en stor folkmassa också samlats talar många från talarstolen. En av dem är Martin Schibby. Det han säger är sprunget ur egna svåra upplevelser där han stått öga mot öga med förtryck, våld och angrepp mot yttrandefrihet. Hans tal är så vackert och så gripande att jag känner andakt inom mig. Jag tycker att det är som om de stora snöflingorna, plötsligt kommit av sig i sitt fallande genom skymningen ner mot marken... som om naturen också drabbats av den det allvar och den eftertanke som jag själv och så många andra, över alla gränser, länder och nationer, gjort just i dag.
Författaren Wilhelm Moberg, som var en ovanligt klok och inkännande person, pekade redan på sin tid på det faktum att "pennan är mäktigare än svärdet", ett citat som Martin Schibbye så lämpligt använde i sitt fina frihetstal i dag.
Världen tycks nu ha nått fryspunkten och vi måste alla ta till vara varje medel, varje möjlighet, till att hålla kvar, hålla om och omfamna den mänskliga värmen, medkänslan, solidariteten, den kloka tanken och kärleken medan de fortfarande finns kvar!
Nu måste vi sluta fred med oss själva, och med alla andra och sluta upp med barnsligt dumma och räddhågade indelningar av människor i olika "ismer" och grupperingar! Och inse att när vi begränsar varandras åsikter, liv och frihet, så begränsar vi också oss själva och gör våld på de hyggliga och goda människor som det så uppenbart är tänkt att vi ska vara.
Det är dags för oss att växa upp, tänka till, och börja rädda världen, för nu är det är bråttom!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar