Jag har själv minsann som alla andra mina dåliga egenskaper och en del svaga inslag i min personlighet. Konstigt vore det annars, eftersom människan ju är en mix och ett naturligt urval av just blandade egenskaper på gott och på ont.
Men hur mina mindre bra egenskaper uppfattas av andra, av min omvärld, det tror jag inte att jag själv är bäst på att bedöma, för där är jag förstås part i målet och en högst subjektiv bedömare.
Men ändå har man ju med åren utvecklat en viss självkännedom, så helt insiktslös om sin personlighet är man naturligtvis inte.
Och osökt kommer jag då in på det där med FÖRSTÅELSE, och hur viktig den är för när vi knallar omkring här på jorden tillsammans under ett, från det kosmiska perspektivet sett, mycket kort ögonblick av genomlevd tid.
I det sociala livet och bland människor, så måste jag säga att jag under mitt liv haft minst fördragsamhet med dem som är upprepat egoistiska och snåla och som är ogenerösa med sig själva och med det som de osjälviskt skulle kunna ge och berika andra med. Och jag tycker helt enkelt att det är väldigt osympatisk att vara sån.
Men jag är nyfiken på människor och jag vill lära mig mer, vill ändå FÖRSTÅ varför vissa så genomgående är så egofixerade, vissa så pass, att det verkar som om de nästan inte kan se nån annan om det inte handlar om att få hjälp eller fördelar för egen vinning. Jag har förstått att det naturligtvis finns MÅNGA olika orsaker till det här. Och jag vill fortsätta påminna mig själv om att inte moralisera, och aldrig döma någon innan jag, om det är möjligt, kan förstå det bakomliggande.
De människor som kallas för funktionsnedsatta (begränsade vill jag hellre säga) har man mycket att lära av. Och när det gäller den grupp som till exempel har neuropsykiatriska diagnoser inom Autismspektrumet, så kan man ibland bli frustrerad över att de tycks ha fastnat i en bubbla av egocentricitet och har svårt att se andras behov och känslor. Men har man en gång lärt känna en sån person så förstår man efter ett tag att det finns en del djupliggande orsaker till den här begränsningen och självcentreringen.
För en människa som finner livet och det sociala samspelet svårt, snårigt och stundtals obegripligt och som lider, skäms och plågas över sina tillkortakommanden går det naturligtvis åt massor av kraft och energi för att bara överleva. Och har man från början svårt att förstå de sociala koderna och läsa av kroppsspråk eller upplever att underförstådda budskap är näst intill obegripliga, då blir det antagligen inte så mycket, eller alls ingen, motivation kvar för att rikta sitt fokus mot nån annan. För det här som många av oss andra inte riktigt kan förstå är för dem med svagheter i förmågan till social interaktion, ett hästjobb som varje dag måste göras, och göras om i nya försök att göra "rätt".
En extra sten på bördan blir ju också att samma människor också har ett mer eller mindre begränsat intresse för andra människor och oftast inte heller ser vitsen med mellanmänskliga samtal där man ger och tar. Och det här får ju förstås också betydelse för förståelsen för andra människors tankar och känslor. Men det har oftast inget alls att göra med det som vi kallar för intelligens och bland många framstående, både nutida och i vår historia, kan vi hämta många framgångsrika vetenskapsmän och konstnärer, inte minst geniala musiker.
FÖRSTÅELSEN är verkligen kunskapens absoluta förutsättning. Men utan VILJAN till förståelse så blir all kunskap ett enbent, svajigt och kortvarigt bygge...
Men med lite god vilja kan ändå det mesta förstås av de allra flesta, och det är utvecklande för människan på flera plan att lära sig nåt om varför nån annan inte kan tänka , känna eller bete sig som en själv.
Jag tänker att också de egenskaper hos en person som vi absolut inte tycker om och finner osympatiska, som till exempel egoism och självupptagenhet, har sin förklaring.
Och också de förtjänar att genomlysas av kunskapen ljus för att vi, oberoende av vem vi är, ska förstå, hjälpa och stötta varandra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar