Om mig


Namnet är Ann Danell, och jag är ett majbarn född i mitten av det optimistiska och ganska okomplicerade 50- talet. Jag är född och uppvuxen i det för mig idylliska Målilla. Numera bor jag i en annan idyll som heter Timmernabben.
 
Bakom mig har jag ett långt förflutet som undersköterska och livsbetraktare. Jag har en tid även jobbat som diakonassistent i Svenska Kyrkan, vilket var en rolig och lärorik tid.
Jag är gift med Jan, jag har tre barn och ett barnbarn, och jag är obotligt förtjust i djur, och då särskilt i hundar.
När jag inte skriver så läser jag det mesta jag kommer över, och jag tycker om musik, men lyssnar helst på det som ger mig en upplevelse. 

söndag 8 maj 2016

HUR BUDSKAPET "VÅRDA DIN HUD FRÅN INSIDAN" GICK FRÅN EN FELLÄSNING TILL EN RÄTT TANKE...!

Egentligen var rubriken : " Vårda din hud från insidan," och flimrade förbi gjorde den välvilliga uppmaningen, den som som alla andra mer eller mindre intressanta, och ganska irriterande reklambudskap på nätet.
Men tänk att den här gången blev det lite av "inget ont utan det har nåt gott med sig", faktiskt!
För jag läste nämligen i hastigheten fel, och uppfattade det som : " Vårda din hund från insidan"...! Det blev lite av en freudiansk felläsning helt enkelt. Det var väl just det att ordet hud som i min värld är mindre intressant än hund, i mitt huvud omvandlades till just hund,  hundälskare som jag ju är.

Och eftersom min hjärna oftast går på högvarv, och jag gärna får mina associationer lika fort som en gris blinkar, så kom jag förstås att tänka på hur viktigt det är att vi hundägare faktiskt " vårdar hunden från insidan"! Och då skulle jag vilja lyfta fram två aspekter av "insidan": Insidan av oss själva, vi djurägare och alla som umgås med djur, och så förstås hundens egen insida. Och koppla det till hur vi vårdar och tar hand om våra älskade hundar, och förstås alla andra djur som vi har omkring oss.

Det är så intressant det där med hur alla levande varelser,med våra olika beteenden, energier och signaler påverkar varandra på gott och ont. Och jag tror nu, precis som när jag var barn, precis lika fast på att hundar och andra djur, och särskilt då sällskapsdjur som i idealfallet pratas till dagligen och stundligen, förstår mycket av det vi säger till dem.
Och de som som med viss bestämdhet  ibland hävdar att hundar inte har tillgång till känslor och därför heller inte kan känna till exempel sorg, glädje eller nedstämdhet, de människorna möter jag gärna i ett utmanande samtal.

"Hundar är de bästa människorna" sa min väldigt djurvänliga, drastiskt roliga mamma ofta... och jag vill påstå att hon hade en poäng i det, verkligen...

"Vårda din hund från insidan" blev för mig en tänkvärd  felläsning, och ett bra budskap, angeläget för många hundägare, och för mig viktigare än att "vårda sin hud", fast man kan förstås med fördel göra både ock...

Men mår hunden bra på insidan så mår nog den normala ägaren också bra i de inre rummen av sitt själv. Och när människan mår bra där inne, så blir hunden en lyckligare hund. Det leder nog oftast till en bra korsbefruktning och till en välsignelse för båda!