Om mig


Namnet är Ann Danell, och jag är ett majbarn född i mitten av det optimistiska och ganska okomplicerade 50- talet. Jag är född och uppvuxen i det för mig idylliska Målilla. Numera bor jag i en annan idyll som heter Timmernabben.
 
Bakom mig har jag ett långt förflutet som undersköterska och livsbetraktare. Jag har en tid även jobbat som diakonassistent i Svenska Kyrkan, vilket var en rolig och lärorik tid.
Jag är gift med Jan, jag har tre barn och ett barnbarn, och jag är obotligt förtjust i djur, och då särskilt i hundar.
När jag inte skriver så läser jag det mesta jag kommer över, och jag tycker om musik, men lyssnar helst på det som ger mig en upplevelse. 

fredag 1 april 2016

En sak har jag lärt mig nu: Att VEM som säger betyder mer än det som sägs...!

 Det tog mig en tid att på allvar förstå att sociala medier är en ytterst väl fungerande sorteringscentral. I varje ögonblick och i det ständiga bruset från den gigantiska flod av inlägg, åsikter, klokheter, dumheter, iakttagelser, analyser,elakheter och synpunkter finns det ett litet, men icke obetydligt, hierarkiskt system vill jag påstå. Den ena dagen kan en bloggare eller facebookare  komma med ett intressant inlägg och sätta fingret på nåt verkligt bra och intressant - nåt nytt helt enkelt.
Och förvånad kan jag då bli när jag märker att den som står bakom inte blir så särskilt uppmärksammad eller läst, än mindre kommenterad.

Då tycker jag ibland lite synd om personen och har svårt att förstå varför roliga, kloka, snabbtänkta och sunt reflekterande människors röster inte alltid uppskattas efter förtjänst. I såna lägen tycker jag det är särskilt roligt att få skicka i väg en uppmuntrande kommentar till den som liksom bara tycks försvinna i mediaflödet.

En annan dag kan det mycket väl vara så att den där intressanta eller smarta synpunkten plötsligt dyker upp. nu uttalad av en helt annan person, fast i en lite annorlunda formulering. Och då händer det inte sällan att folk "vallfärdar" i strida strömmar till gillaknappar och kommentarsfält och höjer substansen i inlägget till skyarna... För nu var det nån annan DEN eller HEN som sa det...

Och då tänker jag att det uppenbarligen har en stor betydelse VEM som säger något. vilken mun som talar,.. Och att kända personers uttalanden har en närmast gigantisk genomslagskraft är knappast nåt nytt, så har det varit länge på både gott och ont - förstås. Och ur ett historiskt perspektiv kan man förstås se samma företeelse: Att det som betydelsefulla människor säger det har alltid haft fler lyssnare. Och så handlar det nog en del om identifikation, den vi lättare kan eller vill identifiera oss med den får oftare vår uppmärksamhet. Rena psykologin alltså och förstås ännu renare- sociologin!

Jag tycker att det här är lite ledsamt och undrar om det beror på social lättja där vi redan innan vi läst, har utnämnt vissa till mer trovärdiga eller intressanta. Eller varför klingar samma visa högre och bättre i någon annans mun?