Om mig


Namnet är Ann Danell, och jag är ett majbarn född i mitten av det optimistiska och ganska okomplicerade 50- talet. Jag är född och uppvuxen i det för mig idylliska Målilla. Numera bor jag i en annan idyll som heter Timmernabben.
 
Bakom mig har jag ett långt förflutet som undersköterska och livsbetraktare. Jag har en tid även jobbat som diakonassistent i Svenska Kyrkan, vilket var en rolig och lärorik tid.
Jag är gift med Jan, jag har tre barn och ett barnbarn, och jag är obotligt förtjust i djur, och då särskilt i hundar.
När jag inte skriver så läser jag det mesta jag kommer över, och jag tycker om musik, men lyssnar helst på det som ger mig en upplevelse. 

söndag 5 maj 2013

Hallå där mänskligheten...!

En välkänd och mycket erfaren musiker och artist, blev nyligen intervjuad i TV av en inte särskilt begåvad reporter. Artisten hade släppt en ny skiva och skulle än en gång ut och turnera.Reportern drog sig inte för att fråga om den glada musikern i 60-års åldern inte hade några planer på dra sig tillbaka, hur länge han kunde tänkas hålla på, och om den här skivan möjligen var den sista.
 Av fullt förståeliga skäl blev artisten något irriterad, och när inslaget började nå sitt slut hade hans blick antagit en färgskiftning som påminde lite om mogen avokado. "Skäms på dig slyngel!" Tänkte jag och blängde mot TV-rutan.

 Till och med den som tror att världshistorien började med hans generation, borde kunna imponeras och känna respekt för en musiker med det musikaliska CV som det var fråga om i det här fallet. Vi har väl aldrig förut haft så många ungdomliga, aktiva och multifunktionella äldre som nu i vårt samhälle, men samtidigt frodas det åldersförakt som visar sig både här och där i våra liv. Den är förstås ingen lättsmält kombination den där utbredda glorifieringen och hyllandet av ungdomlig skönhet, den perfekta kroppen, och den sanning som säger att kroppen faktiskt måste åldras och förändras och vi med den.

 Utseende går numera ofta före erfarenhet.Det är nog ingen slump att TV-reklamens tandläkare är unga och "ser bra ut", och att de äldre med gråa hår och lite högst naturliga rynkor och många rotfyllningar i yrkesbagaget, mera sällan får representera sitt skrå i rutan. Det är inte så dumt att få bli äldre tänker jag. En av fördelarna är ju tveklöst att få leva och hänga med, särskilt med tanke på alternativet som man ju inte vet så mycket om. Nog tycker jag att det är dags att uppvärdera just ålder och erfarenhet, och den klokhet som ofta följer med ett längre liv och många genomlevda dagar. För hallå där mänskligheten!Det får inte bli med oss som med tekniken, en rasande värdeminskning med stigande ålder!! .