torsdag 24 december 2015

KANSKE SNÖN HAR TAGIT LEDIGT FÖR ATT VI NU MÅSTE JOBBA PÅ ATT SKAPA LJUS I OSS SJÄLVA...?

Naturligtvis blev det  som det brukar bli, en nyårspromenad i skogen tillsammans med maken.
Med en stadig nyårsbrunch i magen kändes det trots saknaden efter snön och det särskilda ljuset,  som vanligt en härlig stund i naturens snälla läkerum.

Medan jag gick där på den mjuka stigen så tänkte jag på hur bra det är för mig är att regelbundet ha en stund av meditation och kontemplation För dem som ännu inte praktiserat det här och som kanske tycker det verkar underligt eller till och med mysko, så kan jag säga att meditation inte är det minsta konstigt att ägna sig åt. Och förresten en promenad i skogen är verkligen en bra meditation. Då är det tycker jag, desto mer onaturligt att fortsätt att springa runt i ekorrhjulet och aldrig kunna hitta lugnet, att inte vara i samtal med sig själv därinne i det inre rummet. Det är om något, övernaturligt och smått surrealistiskt!

Jag håller mig inte med några mantran och jag krånglar inte till det hela för det funkar inte för mig, utan jag brukar samlar ihop mig i ett TACK för allt jag har att vara tacksam för. Och så tackar jag numera, efter att ha förstått att prövningar ger lärdomar och utveckling om man är öppen för det, för de svårigheter jag tagit mig igenom.


Så brukar jag avsluta med en BÖN och ber om det jag tror att jag behöver för att bättre klara av att vara en hygglig människa och för att få ett bra liv i samklang med andra.
Då och då saknar jag som andra verktyg, kraft eller ork, eller till och med motivation att se det ljusa, lösa problem och ta mig vidare i tillvaron. Såna gånger ber jag att få utöka min verktygslåda och vädjar då helt enkelt om hjälp med det jag just då inte klarar av.

Varje gång jag får den där hjälpen, då eller senare och ibland på ett helt oväntat sätt och från ett oanat håll, så är min TACKSAMHET stor och då uttrycker jag den. Och jag är glad för att kunna känna så.

Under de senaste dagarna har jag flera gånger under mina meditationsstunder fått till mig budskap ( i form av tankar i huvudet som så tydligt inte är mina egna.) Det här är heller inget konstigt, för under meditation vilar det ofta överskattade förnuftet, och lämnar då plats för intuition och kontakt med det Högre Jaget, den fantastiska kunskapsbank  av de samlade erfarenheter som vi faktiskt alla har tillgång till.

Lärdomen var följande: "Det blå ljuset är gott och hittar alltid rätt. Det som är gott hittar alltid rätt!"
Det här stärker mig eftersom jag ofta använder det blå mjuka ljuset vid healing och meditation. Och så kan vi ju vara säkra på att t.ex goda tankar och gärningar hittar rätt...

Och så tänker jag när jag i nyårskvällen efter en härlig dag nu ser ut genom fönstret mot mörkret och förstås saknar den vita snön, att det här på flera sätt nog har sin mening det också. För det är kanske dags att vi var och en i den här oroliga världen börja jobba på att skapa ljus i oss själva, och genom att vara hyggliga och godhjärtade också skapa ljus i varandra och genom fred och försoning göra världen ljusare.
För i min förställningsvärld är just ljuset, i en mer överförd mening, det som dyker upp när vi i vår vardag ägnar oss åt motsatserna till elakhet, avundsjuka och förminskande av andra...!


Här en gammal fin bild på min dotter Johanna i juletid.







Inga kommentarer:

Skicka en kommentar