onsdag 4 juni 2014

Att som en fri och modern kvinna kunna göra viktiga val utifrån vad man SJÄLV vill och inte vad någon annan förväntar.sig ..!

Att det är valår i år det kan man alltmer märka. Våra partiledare är, de flesta av dem, färdigstylade, lite lagom retuscherade och möter nu sina potentiella väljare i former av plakat på gator och torg. Det är trevligt tycker jag.
Vad jag också tycker är trevligt är, att jag har märkt att fler och fler kvinnor talar fritt och öppet om sina politiska sympatier, och att uppfriskande många av dem verkligen inte tänker rösta som " gubben", för de har nämligen numera inte samma politiska smak... Och det är väl bra att smaken får vara som baken också när det gäller politik i familjen.

Efter en mycket låååång kamp fick Sveriges kvinnor äntligen " förtroendet " att så sent som 1921 rösta i allmänna val. Historiskt sett har rösträttsfrågor alltid varit upprörande klass- och genusrelaterade, och man får verkligen ta av sig hatten och buga för de kloka och framsynta kvinnor och en och annan man, som banat väg och nedlagt det mödosamma arbetet med att lägga grunden för vår tids demokrati och jämställdhet vad gäller kvinnors rösträtt!

Vid den här tiden på 20-talet, fanns det kvinnorörelser vars medlemmar var både förberedda och väl motiverade att fortsätta kampen mot patriarkatet och den förminskande synen på kvinnor och kvinnors möjligheter i samhället. Rätten till rösträtt var ett stort steg fram på den väg som ledde fram till vår tids jämställdhetsförhållande mellan män och kvinnor. Och det var förstås ingen tillfällighet att de korta kjolarna och nedhasade midjorna i den tidens klädmode sammanföll med kvinnokampen.

Det tog onekligen lång tid att nå den här kvinnorättigheten, och jag har funderat lite på om det inte har tagit   ganska lång tid för kvinnor att också tillåta sig att tänka själva när det gäller att rösta, oberoende av mannens eller föräldrars politiska traditioner, uppfattningar eller förväntningar. Och det är som om vi kvinnor först på de senaste decennierna på allvar blivit mer självständiga och väljer vårt parti oavsett vad " gubben " röstar på, och  faktiskt struntar i gamla patriarkala efterlämningar och lojaliteter. Det tycker jag är det finaste med kvinnosaken, att den ger oss rätten att kunna agera, inte bara utifrån vad vi numera har RÄTT att göra, utan att vi blivit så starka och självständiga att vi tillåter oss att leva  och göra våra val utifrån vad vi SJÄLVA vill och önskar, och inte det som någon annan anser eller förväntar sig av oss...!
Undrar förresten hur många av de frigjorda kvinnor som i 60-talets kvinnokamp slängde BH:n, gjorde det av frihetslängtan, för de verkligen ville, eller för att någon annan förväntade sig det...?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar