De allra flesta av oss har i barndomen byggt på roliga kojor som aldrig blev riktigt färdiga. Kvarglömd finns nog än i dag en och annan av de där byggena som en gång föregicks av en livlig bild i huvudet, en förväntan på hur bra och roligt det skulle bli. Men små ivriga lite fumliga barnahänder tröttnar ibland rätt så fort och nya roliga påhitt pockar på och vill också bli verklighet.
Jag tänker att det med våra livsdrömmar, våra bilder i huvudet och våra förväntningar, blir som med våra ofärdiga kojor i barndomsskogen: de blir ibland med tiden oförverkligade och övergivna. Men lika roligt som det var att vara barn och kojbyggare, lika roligt kan det vara att drömma, bygga bilder i huvudet och känna förväntningar på händelser i vuxenlivet. Inte så sällan landar man i ett scenario som inte alls liknar det man önskat eller drömt om, men i det oväntade, i det oönskade kan en livssituation, jobb eller relation, ibland bli en fantastisk början på något nytt.
Det är drömmarna och förväntningarna som håller vår nyfikenhet vid liv, och det är de som får oss att fortsätta att se framåt mot vår framtid och nå nya livsmål. Därför är det viktigt att hålla våra önskningar vid liv och hålla ett stadigt tag om hoppet för att inte tappa det!
Vi är alla både drömmare och byggare i våra liv, somligt blir verkligt och färdigt, medan annat stannar vid att vara bara en dröm. Sådant är livet, och så är det sannolikt tänkt att det ska vara.
Vi bär alla omkring på våra misslyckanden och på våra ouppfyllda drömmar, och vi tränar varje dag på att försöka lyckas bättre nästa gång. Och fram till varje "nästa gång" är en ny och spännande väg att gå, kanske inte heller den utan möda.
Men som Karin Boye säger i en av sina bästa dikter ( I Rörelse) : "Visst finns det mål och mening med vår färd men det är vägen som är mödan värd."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar