fredag 31 juli 2015
Anns Andrum: JAG TYCKER SÅ MYCKET OM ORDET "TILLIT"...
Anns Andrum: JAG TYCKER SÅ MYCKET OM ORDET "TILLIT"...: Det är märkligt tycker jag, att inte så sällan när livet kärvar, gnisslar och gör ont, så står någon där, ringer eller hör av sig på annat s...
JAG TYCKER SÅ MYCKET OM ORDET "TILLIT"...
Det är märkligt tycker jag, att inte så sällan när livet kärvar, gnisslar och gör ont, så står någon där, ringer eller hör av sig på annat sätt, bara så där, som det vore på beställning... En människa som på ett eller annat sätt genom sin vänlighet, sitt inkännande och sin förståelse, bidrar till att det känns lättare, problem blir plötsligt "lösningsbara" och man ser ljuset i tunneln fast det känns tungt och mörkt.
Det här har jag varit med om flera gånger och man blir lika förundrad och tacksam varje gång!
Och därför, tänker jag, gäller det att aldrig tappa tilliten, inte förlora tilltron till att saker kan förändras, hur livet än kan se ut!
Och visst är det härligt när man själv någon gång kan få vara den som kan få någon annan att kunna sträcka på ryggen, få glädjen tillbaka och må bra igen! Då blir man verkligen glad.
Att tro på att saker och ting löser sig, och att det mesta går över gör verkligen skillnad i livet.
Och ordet TILLIT är faktiskt ett av mina favoritord.
Och kanske är det symboliskt, och inte en slump att man kan läsa det ordet från båda håll...innebörden håller för det och bär liksom på sin egen kraft...!
Det här har jag varit med om flera gånger och man blir lika förundrad och tacksam varje gång!
Och därför, tänker jag, gäller det att aldrig tappa tilliten, inte förlora tilltron till att saker kan förändras, hur livet än kan se ut!
Och visst är det härligt när man själv någon gång kan få vara den som kan få någon annan att kunna sträcka på ryggen, få glädjen tillbaka och må bra igen! Då blir man verkligen glad.
Att tro på att saker och ting löser sig, och att det mesta går över gör verkligen skillnad i livet.
Och ordet TILLIT är faktiskt ett av mina favoritord.
Och kanske är det symboliskt, och inte en slump att man kan läsa det ordet från båda håll...innebörden håller för det och bär liksom på sin egen kraft...!
tisdag 28 juli 2015
Anns Andrum: DET ÄR OTÄCKT LÄTT ATT SUGA ÅT SIG FÖRDOMAR OCH DE...
Anns Andrum: DET ÄR OTÄCKT LÄTT ATT SUGA ÅT SIG FÖRDOMAR OCH DE...: En del människor vågar ibland triumfera med att de är "absolut fördomsfria" på de flesta punkter. Själv bekänner jag mig inte till...
DET ÄR OTÄCKT LÄTT ATT SUGA ÅT SIG FÖRDOMAR OCH DET GÄLLER ATT JOBBA HÅRT MED ATT INTE LÅTA DOM FASTNA OCH BLI "SANNINGAR"...!!
En del människor vågar ibland triumfera med att de är "absolut fördomsfria" på de flesta punkter. Själv bekänner jag mig inte till den kategorin och jag tror i allmänhet inte på sådana påståenden. För jag vågar påstå att det nog inte finns en enda människa som inte har fördomar. För jag tror att det nog är ganska naturligt, att det ligger i den mänskliga naturen, att ha förutfattade meningar som ofta slutar i just - fördomar.
Det är nog svårt för de allra flesta av oss att närma oss något nytt, vare sig det handlar om människor, saker eller upplevelser, utan att i någon mening ha en uppfattning om hur den kommer att vara, eller hur det kommer att kännas. Kanske är det lite av ett skydd, ett värn, och ger möjligen en känsla av att ha någon form av kontroll, när det okända, ännu outforskade kommer i vår väg.
Och jag tycker faktiskt att det här är förståeligt och helt okey så länge inte fördomarna blir permanenta och skadar någon medvarelse.
Antagligen har våra erfarenheter och det genomlevda en större betydelse för hur våra fördomar ser ut, och för hur djupt de sitter och hur seglivade de blir, än vi själva kan förstå. Kanske kan vi lättare se just det sambandet hos varandra än hos själva...?
Men för vem som helst är det ändå otäckt lätt att suga åt sig fördomar och ibland bygga berg av negativa förhandsinställningar som stannar där, skymmer sikten och hindrar oss från att vara så där vidsynta som vi alltid borde vara. Och så handlar det ju också om miljöpåverkan och om vilka människor du lever och umgås med. Att vara med positiva, trygga personer som har för vana att se det bästa hos människor och företeelser smittar av sig, till skillnad från negativa fördomsbyggare som gärna drar med sig andra ner i fördomsträsket.
Men som sagt, vi bär nog alla på fördomar och det är i sig ingen riksolycka. För de flesta människor vill och kan se runt hörnet, skaffa sig kunskaper och tänka om.
Men det gäller att inte låta fördomarna fastna i oss och jobba hårt så att de inte förvandlas till "sanningar" och myter!
Det är nog svårt för de allra flesta av oss att närma oss något nytt, vare sig det handlar om människor, saker eller upplevelser, utan att i någon mening ha en uppfattning om hur den kommer att vara, eller hur det kommer att kännas. Kanske är det lite av ett skydd, ett värn, och ger möjligen en känsla av att ha någon form av kontroll, när det okända, ännu outforskade kommer i vår väg.
Och jag tycker faktiskt att det här är förståeligt och helt okey så länge inte fördomarna blir permanenta och skadar någon medvarelse.
Antagligen har våra erfarenheter och det genomlevda en större betydelse för hur våra fördomar ser ut, och för hur djupt de sitter och hur seglivade de blir, än vi själva kan förstå. Kanske kan vi lättare se just det sambandet hos varandra än hos själva...?
Men för vem som helst är det ändå otäckt lätt att suga åt sig fördomar och ibland bygga berg av negativa förhandsinställningar som stannar där, skymmer sikten och hindrar oss från att vara så där vidsynta som vi alltid borde vara. Och så handlar det ju också om miljöpåverkan och om vilka människor du lever och umgås med. Att vara med positiva, trygga personer som har för vana att se det bästa hos människor och företeelser smittar av sig, till skillnad från negativa fördomsbyggare som gärna drar med sig andra ner i fördomsträsket.
Men som sagt, vi bär nog alla på fördomar och det är i sig ingen riksolycka. För de flesta människor vill och kan se runt hörnet, skaffa sig kunskaper och tänka om.
Men det gäller att inte låta fördomarna fastna i oss och jobba hårt så att de inte förvandlas till "sanningar" och myter!
lördag 25 juli 2015
Anns Andrum: VALET ELLER BORTVALET AV RELIGION ÄR VARS OCH ENS ...
Anns Andrum: VALET ELLER BORTVALET AV RELIGION ÄR VARS OCH ENS ...: För mig hör alla religioner samman genom den gemensamma kärnan, som ju måste vara kärleken och motsatsen till all djävulskap och det onda i ...
VALET ELLER BORTVALET AV RELIGION ÄR VARS OCH ENS RÄTTIGHET MEN FREDSARBETET ÄR OAVSETT DET, VIKTIGAST!!
För mig hör alla religioner samman genom den gemensamma kärna, som ju måste vara kärleken och motsatsen till all djävulskap och det onda i den här världen. Jag tror på den enkla tolkningen som svaret på det mesta av våra existentiella frågetecken. All världens religioner, Gudar och trosföreställningar är ju tolkningar av människor, och Bibeln och andra heliga böcker har ju genom hela historiens gång silats genom miljoner och åter miljoner av människors subjektiva medvetande. Och givetvis har varje kultur, och varje tidsanda, politiska och sociala samhällsstatus, också påverkat de här tolkningarna. Det har förstås fått konsekvenser för mänskligheten på många sätt, och då främst för människosyn, moralsystem och det normativa i samhällen. Och de religiösa synsätten har alltför ofta genom tidens gång och fortfarande, startat krig och stridigheter mellan människor och så mycket lidande och hemskheter har blivit en följd av det. Jag blir både så arg och ledsen när jag tänker på det och på hur många människor och djur som helt oskyldigt blivit offer för dessa vidrigheter!
En annan följd av det här är att så många människor och deras personliga tro så onyanserat och orätt blivit smutskastade och hårt kritiserade. Och mången skugga har fallit över alla de goda osjälviska gärningar som genom historien faktiskt gjorts och fortfarande görs, varje dag världen över, i religioners namn. Det är också så fel och upprörande.
Att otvivelaktigt tro på en välvillig och god högre kraft, vem den än är eller hur den ser ut, borde vara nog för att en människa ska kunna ta avstånd från alla maktanspråk och all ondska, all despotism. Men det har med all önskvärd tydlighet visat sig att så enkelt är det tyvärr inte... För där emellan ställer sig inte sällan egot, som förstås är olika stort och gör sig gällande på skilda sätt hos oss alla. Och så tror jag att graden av mänsklig mognad har en avgörande betydelse för hur vi använder våra religiösa och andliga värderingar och övertygelser, och för den delen också vår etik och moral.
Men varför dessa motsättningar mellan religioner, och mellan troende och icke -troende? Det kan inte finnas en enda Gudomlig kraft i hela universum som på allvar och med högburet huvud kan försvara intolerans, diskriminering, våld, förföljelse och krig...!! Men ändå sker detta hela tiden, i vårt eget land och överallt i hela världen. Och varje gång, och i varje ögonblick som vi själva utnämner oss till tolkningsföreträdare, utser oss till den som har rätt och förstår bäst, vad det än må gälla, så bidrar vi ju förstås också till detta hav av motsättningar.
Valet eller bortvalet av religion är, och måste vara vars och ens rättighet och absoluta ensak! Och tolerans mellan människor gör stor skillnad i världen! Kan små barn från olika kulturer och med skilda religioner t.ex leka och spela fotboll tillsammans, vilket lyckligtvis förekommer, så borde vuxenvärlden också kunna samsas och respektera varandras religiösa och kulturella uppfattningar.
För fredsarbetet ska vara det viktigaste och måste få komma först.
Och vad borde förresten egentligen alla religioner vara annat än just - fredsrörelser...?
En annan följd av det här är att så många människor och deras personliga tro så onyanserat och orätt blivit smutskastade och hårt kritiserade. Och mången skugga har fallit över alla de goda osjälviska gärningar som genom historien faktiskt gjorts och fortfarande görs, varje dag världen över, i religioners namn. Det är också så fel och upprörande.
Att otvivelaktigt tro på en välvillig och god högre kraft, vem den än är eller hur den ser ut, borde vara nog för att en människa ska kunna ta avstånd från alla maktanspråk och all ondska, all despotism. Men det har med all önskvärd tydlighet visat sig att så enkelt är det tyvärr inte... För där emellan ställer sig inte sällan egot, som förstås är olika stort och gör sig gällande på skilda sätt hos oss alla. Och så tror jag att graden av mänsklig mognad har en avgörande betydelse för hur vi använder våra religiösa och andliga värderingar och övertygelser, och för den delen också vår etik och moral.
Men varför dessa motsättningar mellan religioner, och mellan troende och icke -troende? Det kan inte finnas en enda Gudomlig kraft i hela universum som på allvar och med högburet huvud kan försvara intolerans, diskriminering, våld, förföljelse och krig...!! Men ändå sker detta hela tiden, i vårt eget land och överallt i hela världen. Och varje gång, och i varje ögonblick som vi själva utnämner oss till tolkningsföreträdare, utser oss till den som har rätt och förstår bäst, vad det än må gälla, så bidrar vi ju förstås också till detta hav av motsättningar.
Valet eller bortvalet av religion är, och måste vara vars och ens rättighet och absoluta ensak! Och tolerans mellan människor gör stor skillnad i världen! Kan små barn från olika kulturer och med skilda religioner t.ex leka och spela fotboll tillsammans, vilket lyckligtvis förekommer, så borde vuxenvärlden också kunna samsas och respektera varandras religiösa och kulturella uppfattningar.
För fredsarbetet ska vara det viktigaste och måste få komma först.
Och vad borde förresten egentligen alla religioner vara annat än just - fredsrörelser...?
måndag 20 juli 2015
Anns Andrum: ÄR JAG ENDA MEDLEMMEN I KLUBBEN FÖR SOMMARRELATERA...
Anns Andrum: ÄR JAG ENDA MEDLEMMEN I KLUBBEN FÖR SOMMARRELATERA...: Jag vet att det låter mer än knasigt och snudd på vad som förr var som "att svära i kyrkan", men jag har, fast jag tycker att somm...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)