Vad är det hos vissa människor som får en att må så bra på djupet av sig själv?

Följer förstås serien "Vänligen Lars Lerin," och sent i går kväll såg jag också dokumentären  "Mot kvällen uppklarnande," om och med, konstnären och människan Lars Lerin. Och jag blev precis så berörd som jag väntat mig.

Denne så sällsynt begåvade konstnär och författare är en oerhört sympatisk person som till alla delar i sin personlighet är något så ovanligt som en alldeles äkta och oförstörd person som låtit problem och svårigheter lära och utveckla honom. Jag bara älskar såna människor!
En hel del svårigheter och hinder såg han från början i sin blyghet, sitt vemod och i sin finstämda känslighet. Vilka alla så nåderikt tycks ha berikat hans konstnärssjäl vilket hans helt fantastiska akvareller tydligt visar på!

Men lusten att måla var för Lars uppenbart starkare än rädslan för att möta livet i ett större sammanhang. Och i sitt konstnärskap och i sina enastående målerier har Lars låtit existensens svärta få stå sida vid sida med glädjen och ljuset, precis så som det är i livet självt.

Lars Lerin har en enastående förmåga att fängsla människor, inte bara med sin konst, utan också med sin närvaro och sin kloka eftertänksamhet, sin humor och sina allmänmänskliga, ibland djupt andliga insikter. Allt förpackat i en enkel genuin och mycket vänlig, på något sätt tidlös, och fortfarande lite blyg värmlandspojke, som tycks ha behållit sin värdefulla inre kärna.
Lars har i ett rikt mått, det som hos mig inger känslan av att vi alla - allt levande, hör samman som i ett omfattande urstarkt rotsystem, och att vi alla trots allt, är så lika varandra - egentligen.

Han sätter med stort mod och alldeles naturligt fingret på de här likheterna, på det allmänmänskliga, genom att våga visa sina egna krackeleringar och tala om sin livsångest. Och genom att blotta sina svagheter och berätta om sina tillkortakommanden så blir han för mig en människa som är stark på riktigt!

Lars vågar ställa de där frågorna som de flesta andra människor tillfälligt dränker och tystar i den materiella floden. Och det han gör är viktigt, och jag högaktar honom för det!

Vad är det då hos vissa människor som får oss att må så bra på djupet av oss själv?... Vilken är hemligheten?

Jag vet inte säkert, men jag tror att förklaringen kan ligga i konstnärssjälens ibland, nästan obrutna kontakt med sitt inre och sina känslor. Och i att våga ställa frågor, tänka och fundera kring livet och meningen med det. Är det då kombinerat med en vänlig, välvillig och godhjärtad mogen personlighet som hos Lars Lerin, då är det ofta till välsignelse för andra människor, det blir helande.

Anns Andrum: SÅ HÅRT KAN EN OLYCKLIG KÄRLEK SLÅ MOT ETT HJÄRTA....

Anns Andrum: SÅ HÅRT KAN EN OLYCKLIG KÄRLEK SLÅ MOT ETT HJÄRTA....: I Sundsvall, en stad som hade en glansperiod under träpatronernas tid och som ligger skyddad mellan de båda stadsbergen och med den vaktande...

Anns Andrum: DET ÄR VIKTIGT OCH INTE RASISTISKT ATT SE DE KULTU...

Anns Andrum: DET ÄR VIKTIGT OCH INTE RASISTISKT ATT SE DE KULTU...: Att vara kritiskt granskande är bra och klokt! Och om jag själv  t.ex  skulle starta upp ett företag inom ett område i avsikt att lyckas och...

DET ÄR VIKTIGT OCH INTE RASISTISKT ATT SE DE KULTURKROCKAR SOM TILL EN BÖRJAN ÄR FÖRUTSÄGBARA I ETT MÅNGKULTURELLT SAMHÄLLE!!

Att vara kritiskt granskande och klokt förutseende är oslagbart bra! Och om jag själv  t.ex  skulle starta upp ett företag i avsikt att lyckas och få verksamheten balanserad och framgångsrik, bestående och varaktig, så skulle jag vara noga med att tidigt försöka förutse problem och svårigheter som kan bli till större bekymmer för alla inblandade. Och jag är övertygad om att en grupp av olika människor med olika bakgrunder ofta kan bli inspiration och utveckling för varandra och till det bästa för företaget och helheten. Men då måste jag vara förberedd på de "barnsjukdomar" och inkörningsproblem som inte sällan kan dyka upp, så jag inte står där nyvaken, tagen på sängen och inte fattar vad som hänt när stora problem är ett faktum!

Man kan självklart inte bortse från att det kan bli ingångsproblem och friktioner mellan människor. För mycket mellan individer med olikheter, skilda bakgrunder och kultur, och innan man känner varandra och är trygga i samspelet, handlar om rena psykologin och om social dynamik och om många trasiga människor!  Om rädslor, osäkerhet, stolthet och sociala försvarsmekanismer. Högst mänskliga och förutsägbara uttryck, men ibland tyvärr också om inte önskvärda, primitiva beteenden. Och naturligtvis måste samhället redan vid introduktionen av våra nyanlända ha modet att ställa samma krav på laglydnad och hyggligt uppförande oberoende av varför de kommit hit, som de som vi andra förväntas följa och måste rätta oss efter!

De här problemen får man kalkylera med och försöka förstå och intressera sig för, och helst förebygga med öppna ögon och mycket kunskap. Och gör man inte det, så tycker jag att de goda intentionerna och de välvilliga avsikterna, vad det än gäller, tyvärr stannar vid tomma ord och det hela blir då lätt oseriöst.

Att bygga ett mångkulturellt samhälle är naturligtvis, rent sociologiskt ett komplicerat bygge. Och om man verkligen vill att det ska bli bra för alla grupper kräver det att man måste fatta och förstå att problem kommer att uppstå! Och inse att alla folkslag liksom förstås vårt eget, utgörs av olika individer med olika erfarenheter, inget lands folk är en  homogen grupp, utan har alla olika förutsättningar och personligheter, och alla är inte änglar, eller ens okomplicerade, för också skitstövlar finns inom varje etnicitet - givetvis.

Och när så många olika kulturer och religioner ska samsas i ett nytt sammanhang blir det givetvis en del problem och kulturkrockar, det är en stupiditet att hävda något annat!

Att våga se det här, sätta fingret på realiteter och inte vara så ängslig att man förnekar och idealiserar verkligheten, så pass att den blir förvrängd, är inte bra! För att vara realist, att våga se, och förstå sambanden, är INTE RASISM, det är  i stället MOTSATSEN! Nämligen att respektera och bry sig om alla de grupper som är involverade och deras bästa! Den som påstår något annat tror jag många gånger tyvärr, medvetet väljer att missförstå och missuppfatta.

Vi får inte vara så rädda, så politiskt korrekta, att vi slutar tänka klart, för det förhållningssättet är inget framgångskoncept när man bygger ett bra och fungerande mångkulturellt samhälle i en modern demokrati!

Ann Danell
Bloggare

Anns Andrum: Kära lilla mamma, jag saknar dig en dag som den hä...

Anns Andrum: Kära lilla mamma, jag saknar dig en dag som den hä...: I dag är det min dag och jag är glad för att ännu ett år ha fått medverka i livets stora och förunderliga föreställning och att i dag f...

Anns Andrum: HUR BUDSKAPET "VÅRDA DIN HUD FRÅN INSIDAN" GICK FR...

Anns Andrum: HUR BUDSKAPET "VÅRDA DIN HUD FRÅN INSIDAN" GICK FR...: Egentligen var rubriken : " Vårda din hud från insidan," och flimrade förbi gjorde den välvilliga uppmaningen, den som som alla an...

HUR BUDSKAPET "VÅRDA DIN HUD FRÅN INSIDAN" GICK FRÅN EN FELLÄSNING TILL EN RÄTT TANKE...!

Egentligen var rubriken : " Vårda din hud från insidan," och flimrade förbi gjorde den välvilliga uppmaningen, den som som alla andra mer eller mindre intressanta, och ganska irriterande reklambudskap på nätet.
Men tänk att den här gången blev det lite av "inget ont utan det har nåt gott med sig", faktiskt!
För jag läste nämligen i hastigheten fel, och uppfattade det som : " Vårda din hund från insidan"...! Det blev lite av en freudiansk felläsning helt enkelt. Det var väl just det att ordet hud som i min värld är mindre intressant än hund, i mitt huvud omvandlades till just hund,  hundälskare som jag ju är.

Och eftersom min hjärna oftast går på högvarv, och jag gärna får mina associationer lika fort som en gris blinkar, så kom jag förstås att tänka på hur viktigt det är att vi hundägare faktiskt " vårdar hunden från insidan"! Och då skulle jag vilja lyfta fram två aspekter av "insidan": Insidan av oss själva, vi djurägare och alla som umgås med djur, och så förstås hundens egen insida. Och koppla det till hur vi vårdar och tar hand om våra älskade hundar, och förstås alla andra djur som vi har omkring oss.

Det är så intressant det där med hur alla levande varelser,med våra olika beteenden, energier och signaler påverkar varandra på gott och ont. Och jag tror nu, precis som när jag var barn, precis lika fast på att hundar och andra djur, och särskilt då sällskapsdjur som i idealfallet pratas till dagligen och stundligen, förstår mycket av det vi säger till dem.
Och de som som med viss bestämdhet  ibland hävdar att hundar inte har tillgång till känslor och därför heller inte kan känna till exempel sorg, glädje eller nedstämdhet, de människorna möter jag gärna i ett utmanande samtal.

"Hundar är de bästa människorna" sa min väldigt djurvänliga, drastiskt roliga mamma ofta... och jag vill påstå att hon hade en poäng i det, verkligen...

"Vårda din hund från insidan" blev för mig en tänkvärd  felläsning, och ett bra budskap, angeläget för många hundägare, och för mig viktigare än att "vårda sin hud", fast man kan förstås med fördel göra både ock...

Men mår hunden bra på insidan så mår nog den normala ägaren också bra i de inre rummen av sitt själv. Och när människan mår bra där inne, så blir hunden en lyckligare hund. Det leder nog oftast till en bra korsbefruktning och till en välsignelse för båda!