Visst har vi kanske känt att detta, ibland till förnedring gränsande utlämnande av sig själv och sina känslor, just då i ögonblicket, är värt nästan vad som helst och att man inget har att förlora.
Det är så det är att vara människa, och det är precis så det kan vara för oss alla ibland.
Få författare har som Hjalmar Söderberg, denne enastående författare som inte bara var en lysande stilist utan också en man med stor kunskap om människosjälen, har kunnat sätta ord på mänskliga insikter som i sin roman " Doktor Glas" från 1905. Huvudpersonen Doktor Glas som är en olycklig människa och som längtar efter kärlek, formulerar i boken det citat som jag tycker är något av det vackraste och mest insiktsfulla, mänskligt genomskådande som är nedtecknat:
" Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad.
Man vill ingiva människorna något slags känsla. Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till varje pris..."
Det här citatet har mycket att säga oss, och hela boken är för övrigt en storstilad mänsklig studie som inte utan orsak blivit en litterär svensk klassiker, och något som alla borde läsa. För den handlar just om allas vårt behov av att vilja bli älskade, sedda och bekräftade, och om det faktum att vi ibland kan vara beredda att betala nästan vilket pris som helst för att uppnå det här i livet. Det här har hänt genom historien, det händer säkert i detta nu, och det kommer alltid att finnas människor som i sin längtan efter kärlek inte drar sig för att ta snedsteg och göra fel på vägen mot detta mål.
Söderbergs knivskarpa iakttagelse av det allmänmänskliga behovet av kärlek och bekräftelse leder mig till en tanke om människor som begår brott. Jag tror att många människor som upprepat återfaller i brottslighet, och som aldrig tycks få ordning på sig själva och sina liv, säkert många av dem, bär på en stor brist på kärlek, uppskattning och bekräftelse grundad långt ner från de tidiga viktiga och präglande barnaåren. Och som just därför, många gånger i förtvivlan och besvikelse fortsätter att begå brott för att de som Söderberg säger: "Vill ingiva människorna något slags känsla". Och vill fylla det tomrum där den grundläggande kärlek och uppskattning som de tidigt gick miste om , skulle haft sin varaktiga plats .
Vi är väl alla lite rädda för ensamheten, bristen på kärlek och för tomheten i våra liv. Så är det att vara människa, och så kommer det nog att fortsätta att vara för oss så länge vi lever och är beroende av kärleken och av varandra. För det är ju ändå så att det är i mötet med varandra som vi blir till och föds på nytt, gång på gång, och liksom omskapar varandra.
Och det kan ibland vara så att den trasigaste av människor, och för den som livet verkar ohjälpligt problematiskt och hopplöst, för den som gett upp om nästan allt,
kanske bara behöver bli sedd, och älskad som den är mitt i sitt elände, för att orka ändra på sig själv och sitt liv...
För vi vill ju alla bli sedda och älskade och få känna att vi betyder någonting i livet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar