måndag 30 mars 2015

VAD ÄR EGENTLIGEN KLOKHET, OCH GÅR DEN ATT MÄTA?

Jag tycker om att få en liten stund för mig själv och  gärna när det är så där tyst och skönt både utanför och här inne i vårt lilla hus. Den tystnaden har jag alltid tyckt mycket om och hittar den som så många gånger förr, först när det lutar mot midnatt.
Summerar dagen och tänker på det Tv- program om ny forskning kring mätning av intelligens,och om hur stor betydelse gener respektive miljö har för utvecklandet av specifika begåvningar på hög nivå, som jag såg i kväll. De här frågorna har ställts förut, men det blir ändå intressant med en del lite nya tankar som tillkommit.


Själv har jag alltid irriterat mig lite på att cerebrala och kognitiva förmågor nästan alltid betraktas som den enda,och uteslutet överlägsna "intelligensen". För jag tror att den utan betydande inslag av kreativitet, fantasi och ett brett spektrum av känslor, inte är det slutliga svaret på vad som egentligen är " intelligens" i ordets verkliga bemärkelse. Och det ofrånkomliga exemplet på det är ju naturligtvis Einstein, som ju tidigt var tydlig med sin uppfattning om att "fantasi är viktigare än kunskap". Och jag tror att just kreativitet och fantasi ger vingar åt intelligenta tankar och får dem att lyfta och flyga högre...och i kombination med klokhet så kan de nog flyga mot oanade höjder...!

Vad är då egentligen klokhet, och hur mycket har den med mätbar intelligens att göra? Själv tror jag att den oftast inte har med det att göra. Och jag tycker att klokhet, generellt är en bland människor underskattad egenskap som ofta och felaktigt får en mindre betydelse i förståndsfrågor. Jag vill påstå att klokskap förutsätter en hel del erfarenheter, av livets alla slag. Och att problem, svårigheter, och genomgångna lidanden inte sällan ger klokare människor. Och jag har märkt att kloka människor, alldeles oberoende av intelligensnivå, ofta har gjort, och fortsätter att göra andra glada, mer harmoniska och tillfreds. Antagligen för att de lärt sig se vad andra människor bäst behöver och osjälviskt jobbar med  att göra något åt det. Och det är vad jag kallar att vara klok på riktigt!


Som världen i dag ser ut, med de stora,allvarliga, och komplexa problem som för mänskligheten återstår att lösa, tänker jag att det nog inte är problemlösare med de högsta intelligenskvoterna som, i första hand kommer att behövas för att vi ska kunna närma oss t.ex mer fredliga och humana synsätt människor emellan. Utan jag tror på en större efterfrågan av personer som kan kombinera sitt inflytande över samhällsutvecklingen med okonventionella, nya djärva synsätt, tankar på tvären, och med prestigelös tillgång till känslor och fantasi. Och framför allt, behöver vi  sannolikt använda oss av både vetenskap och andliga synsätt där vi kan ha nytta av det faktum att allt levande hör samman, och det alldeles oberoende av religioner.

Nu lyssnar jag på Marie Fredriksson och låten "Tro," som är så fin och bra.
Och jag tänker att jag, trots allt, tror på en framtid för jorden fast den är illa skadad. Det kommer att ordna sig, det känns så , känner tillit till det...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar