måndag 17 mars 2014

En "möjliggörare" är den som spelar vacker musik i en ledsen värld...

Människovärdet i oss alla är det fundament som borde vara okränkbart och oantastligt tycker jag. Och helt   amatörfilosofiskt tänker jag att varje människa nog föds med samma fulla mått av människovärde, något annat varken kan, eller vill jag tänka mej. Jag vill också tro att vi aldrig kan förlora vårt grundläggande värde under livets gång.Men att felval och dikeskörningar under livsresan kan innebära att vi då mer eller mindre, förlorar vår  MÄNNISKOVÄRDIGHET, vilket ju inte är detsamma som att förlora sitt MÄNNISKOVÄRDE. Och jag är övertygad om att vi genom insikter, förändringar och gottgöranden, kan få vår värdighet återupprättad, vilket är rena pedagogiken -" göra om och göra rätt helt enkelt...!" Livet är en skola!

I den stora världen kan vi ibland känna oss tämligen små och hopplöst maktlösa. Det är fullt mänskligt.Och dom här känslorna kan då påverka vår upplevelse av människovärde negativt. Men det är som om det ligger i livsuppgiftens natur, att få återkommande träning på att ta sej upp ur mentala formsvackor och hinder, återfå behövlig kraft och styrka, för att sedan kunna gå vidare.

Men tänk vad ett vänligt ord, en bekräftande blick, eller lite generös hjälpsamhet  kan göra skillnad för en människa! Det kan faktiskt stärka känslan av att ha ett människovärde, och det kan ibland bli livsuppehållande!

På våra arbetsplatser, i de sociala rollbesättningarna, döljer sej inte sällan starka hierarkiska strukturer i våra demokratiska organisationer...
Så kallat "starka" individer förminskar varandra, ibland med ren mobbning, där subtila elakheter kan bryta ner en självbild, vilket ibland får tragiska följder. På sådana arbetsplatser behövs dom goda människorna som vågar säga i från och bryta destruktiva mönster.


I det sociala livet, det skådespel som hela tiden pågår runt oss, tar vi - och har vi - alla våra roller, och både tragik och komik är återkommande inslag i livets teater, det är gott och väl tycker jag. Vissa 
spelar sin roll med omsorg, medan andra tar mer lätt på sitt agerande. En del tycks tragiskt nog helt ha blivit utan roll och famlar sig förvirrade fram i livet. Dom människorna känner jag stor medkänsla för...! Då och då möter man någon som så uppenbart har fått en alldeles fel roll som inte passar alls, och det är också lite sorgligt,  för det är nog inte helt lätt att plötsligt anta ett nytt, om än mer passande agerande.  

Men visst är vi människor lite slarviga och ovarsamma med varandra ibland, och jag kommer då och då på mej själv med att försumma det där med att med lite social omsorg få någon annan att växa och bli bekräftad i sin känsla av människovärde. Det finns inte mycket som är så roligt och meningsfullt som att göra livet lite ljusare för någon annan!


Men det positiva är, att det där ute finns så många "möjliggörare," människor som har det naturligt i sej, det där att kunna stärka, bekräfta och glädja sin omvärld. Och dom finns där överallt faktiskt, "möjliggörarna": på våra arbetsplatser, i affärer och på parkbänkarna ...för även bland dom som hamnat snett finns godhet och medkänsla...!

De här " MÖJLIGGÖRARNA" som får andra att må bra, är så värdefulla, och är för mej  DOM SOM SPELAR VACKER MUSIK I EN LEDSEN VÄRLD... Hurra för dom, för dom gör skillnad!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar